Cholmberg.se

Idag var en sådan hemsk dag som man fasar för. Jag kännde bokstavligt talat mitt hjärta gå i tusen bitar medans jag försöker vara nonchalant och halvt ignorera det. Behöver jag säga att det var jobbigt så in i helvete?!

Det som hände var att jag skulle gå ut ur mitt kontor och flickorna satt kvar på sina platser o tittade på mig. Bestämde mig för att de kunde väl få följa med, så jag kallar på dem och de kommer springande. Två sekunder efter hör jag ett illvrål från Ginza o när jag vänder mig om så ligger hon omkullsprungen på marken o vill inte resa sig. Jag sätter mig ner o hon sätter sig upp o ska komma till mig, men när hon sätter ner höger framtass så skriker hon till och ramlar. NEEEEJJJJ!!!!

Jag försöker vara så lugn jag kan, säger åt Aleya att gå o lägga sig (läs: Ryter med full kraft) tar upp Ginza och bär bort henne till hennes filt o lägger ner henne. Hon sätter sig upp men vägrar ha i tassen utan låter den hänga i luften. Klämmer, känner o drar lite försiktigt i tassen utan att hon säger ett pip. Hon sitter där lungt o stilla.

Backar ett halvt steg och hon följer efter, sätter ner tassen och ramlar omkull i ett skrik. Just då fick jag göra allt och lite till för att vara lugn och inte förstärka hennes känslor. Klämde, kände o böjde igen på hennes tass utan att hon sa något alls. Bara för att så gjorde jag sen samma sak med den andra fram tassen. Gav henne ett av hennes tuggben och satte mig på min stol och andades, andades o andades...

Just då hade vem som helst fått Aleya alldeles gratis! Vet om att hon gjorde ju absoult inte detta med flit, men det hjälpte inte just då. Hade mina starka funderingar på att låta henne stanna på jobbet när jag gick hem som straff! Men kom på att då hade jag fått sova själv i sängen, så jag omvärderade det ganska så snabbt.

Var så tokigt orolig, samtidigt som jag "total ignorerade" att hon gnällde utan bara klappade henne lite på sidan o vände mig om och skrev lite på datorn. Eller ja, letade upp djursjukhusets telefon nummer och ringde dem! Pratade med en jätte gullig tjej som sa det att kunde jag klämma o känna utan att hon sa något var det nog ingen fara (tror ni att jag ville höra ett NOG?! *gah*). Hon sa det att jag skulle låta henne vara och om hon fortfarande hade ont i morgon vid lunch tid så skulle jag komma in med henne.

Skrev ett sms till min kära sambo o berättade och han ringde ganska så snart efter. Han blev också lite orolig men sa det att jag skulle ta det lungt och inte visa att jag var orolig... Sen sa han att det säkert skulle fixa sig och jag sa surt att han skulle säga om det där!! Han skrattade o sa att det skulle fixa sig! Då var jag nöjd o kunde lägga på.  

Så då satt jag där och försökte dölja att hjärtat gått i bitar när min lilla plutta hade ont. Occuperade tankarna på jobbet och hade ett halft öra o öga på Ginza. Ginza somnade sen och sov ett bra tag och när hon vaknade så haltade hon lite fortfarande. Hon fick lite lunch o Aleya fick ett knäckebröd och vi gick en liten lunch runda bara så de fick göra vad de behövde.

Sen vilade Ginza lite till och när hon vaknade inte så började hon leka med en boll helt obehindrat. Jag blev sååå lättad!! Nu har det gått ett par timmar och hon har inte haltat en enda gång! Dock så blir det bara små rundor idag och imorgon!